(s) och (mp) tvingas backa
För ett tag sedan gick Socialdemokraterna och Miljöpartiet ut och deklarerade att samarbetet mellan dessa partier skulle fördjupas, och att denna samverkan skulle sträcka sig till år 2020. Några veckor senare tog det slut, och man valde att ta med Vänsterpartiet, främst efter ett hårt tryck internt inom (s) och från media. Socialdemokraternas medlemmar köpte helt enkelt inte svepskälen gällande normpolitiken – framförallt hade man använt normpolitiken, där utgiftstaket och överskottsmålet ingår, som argument för att hålla (v) ute.
Enligt en rad bedömare går vänstern stärkt ur den senaste tidens händelser. Bland annat menar man att (s) och (mp) ändå lär få ändra om sin ekonomiska politik med tanke på finanskrisen. Detta öppnar upp för större satsningar på välfärd – en politik som är nödvändig för att undvika allt för stort lisande i krisens tider. Då går det inte längre att hålla fast vid stela budgetregler.
Andra menar att risken för tvåpartisystem är överhängande. Man har farhågor om att det blir två permanenta block, och att det reella vänsteralternativet riskerar att försvinna. Man menar att vänstern är för svag för att få igenom sina krav, och att den egna politiken gällande bland annat EU bleknar bort. De rödgröna partierna kommer dock att gå fram med egna valmanifest samtidigt som det gemensamma programmet.
Den svenska modellen är hotad
I dagarna presenterades den så kallade Stråth-utredningen. Den syftade till att reda ut vilka konsekvenser den så kallade Laval-domen får för svensk arbetsmarknad. Det var inga överraskningar som kom fram, utan man bekräftar i stället det alla misstänkt: Den svenska modellen är allvarligt hotad. I framtiden har inte facken rätt att använda stridsåtgärder mot de utländska företag med utstationerade arbetare som inte får lön och förmåner enligt svenska kollektivavtal.
Detta bäddar för lönedumpning. De arbetare som är beredda att jobba för en billigare penning får jobb lättare vilket gör att arbetarklassen konkurrerar ut varandra. Den svenska modellen har tidigare betonat vikten av starka kollektivavtal men denna ordning urholkas nu, på arbetarnas bekostnad.
Detta visar inte minst vad man har att förvänta av EU. Ständigt ställer man sig på storföretagens sida. När Lissabonfördraget skulle röstas igenom i Sverige för några veckor sedan hade man chansen att begära undantag för den svenska modellen, men denna chans valde man att inte ta, med socialdemokraternas goda minne. I stället forcerar man igenom ett fördrag, som enligt EU:s egna regler, redan skulle ha fallit, då irländarna sagt nej i en folkomröstning. Gällande regler står fast, liksom hotet mot den svenska modellen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar